rosenson.blogg.se

Idag har det vart en fixa det sista dag. Började morgonen vid sju. Anton fick frukost och jag åt frukost. Sedan dammsög och dammade jag för tänkte göra det innan Anton skulle somna om. Men när jag var färdig med det så ville han inte sova. Så klädde på honom och lekte med honom. Vid tio la jag honom i vagnen och gick en vända så han somnade. Började sedan utomhus och skottade gården så bilen är lätt att parkera och så. Gick in vid elva och Anton sov vidare. Då hann jag diska i lugn och ro innan han vaknade och ville ha lunch.

Han har sedan legat på sin filt på golvet och lekt medan jag har eldat, duschat, satt upp gardiner i köket, bara tvättstugan kvar nu, men har inga så får göra det sen.

Han åt gröt till lunch vid tolv så vid två fick han ersättning innan han lade sig igen. När han sov så fixade jag det sista i badrummet och vek tvätten. Så nu är allting fint här hemma igen. Känns så skönt.

 

Här är lite på hur det ser ut hemma hos oss:

 

Helgen bestod  av mys och umgänge med trevliga vänner. :). Igår gick vi och lade oss vid tio. Skulle nämligen upp kvart över fem. Fem i halv sju gick tåget som Jocke skulle med till Arlanda. Han flyger därifrån till Norge idag, så nu blir det jag och Anton i två veckor. Men det ska nog gå bra. När jag släppt av honom så for jag till mamma och lämnade Anton, han ska vara med henne idag.

Kom hem vid tio och åt frukost, börjdae elda och har nu packat. Ska nämligen till Mora igen i eftermiddag, ska visa lägenheten för en som kanske vill ha den.

Efteråt blir det träning och efter den blir det att åka till Skattungbyn och hämta Anton. Kommer sova i Mora inatt hos mamma, för ska på föräldragrupp imorgon halv tio så känns onödigt att åka hem då.

 

Okej, först var det meningen att vi skulle flytta den 15:e november, sen ändra vi till den 1:a för Jocke skulle åka och jobba den 15:e och då blir han bort i två veckor. Nu skulla han åkt och jobbat idag, men så blev det inte, utan han ska åka och jobba nästa vecka, vilket innebär att han blir borta till den 8:e. Och jag är som jag är, vill inte vänta till dess på att flytta, så på måndag bär det av. Får flytta allting och sen åker Jocke och jobbar på onsdagen (tror vi, kan alltid ändras har vi fått lära oss). Så då får jag packa upp och dona medan han är i Norge, men det är bra, för då får jag som jag vill :P. haha.

 

Så nu har vi packa i dagarna två. Allt är typ nedpackat, har köket, badrummet, tvättstugan och våra kläder kvar. Lite i datarummet med, men datarummet och tvättstugan packas ner imorgon och resten på söndag så det bara är att sätta igång på måndag morgon. Vill helst att allt ska köras då, inklusive det i förråden, för då kan Jocke göra lite hemma på tisdagen innan han åker.

 

Nu ska vi se på hockey, Leksand spelar och Jocke vill promt se den, ibland får man väl ge efter :P.

 

Anton har även kommit på att man kan vända sig från mage till rygg nu,

han gör dey för fullt i sängen när han inte vill sova :P

Ibland så gör han det i vardagsrummet,

men är typ som att han vet att när han skrikit tillräckligt högt och länge så hjälper vi honom :P.

 

Trodde jag skulle träna minst två gånger den här veckan. Men inte då, blev dyngförkyld igen. Tråkigt då Jocke är hemma och jag visste jag kunde träna. Men men. Bara hoppas på nästa vecka då.

I tisdags var vi i alla fall på Bvc och Anton fick vägas och mätas. Kändes som allt var fel i alla fall. Han väger nu 7400g och är 66cm lång. Min Bvc-dam tyckte kurvan såg bra ut och han går enligt den.

Sedan kom vi in till läkaren där Anton skulle kollas. Först så säger hon att det är konstigt att han ligger med armana bakåt och att han inte vill ta leksaken (som han gör hemma annars, han ville väl inte då), så hon skulle skicka remiss till barnläkare för att kolla armana. Hon pratade om muskelspänning (som man för övrigt inte ska googla på) men samtidigt att hon inte visste något, det behövde inte vara något.

Sedan började hon kolla benen och där började hon prata om att ena foten inte låg som den skulle, och sen sa hon inget mera. Men det skulle skickas en remiss på det med.

Självklart så fick vi även höra att han borde kunna vända på sig från mage till rygg också, Anton har gjort det när han sovit och sen när man ger honom en "knuff" så kan han hjälpa till och vända sig med.

Och inte nog med det så prata hon om att Anton hade stannat upp lite i kurvan och inte växt normalt. Hon sa att alla barn stannade upp en viss tid, men det bruka dröja några månader till. Men jag tycker ju att om man tänker efter så var han en väldigt liten bebis, han vägde enbart 2920 gr, nu är han 5,5 månader och väger 7400, han var 49cm när han föddes och är 66cm nu, och när jag läste så ska de väga ca dubbelt så mycket som när de föddes, han har gått upp mer än det!!. Så det kanske är dags för honom att stanna upp lite nu. Så det skulle dom ha koll på också (ingen remiss till en dietist som tur var, hade ju inte blivit förvånad efter det besöket).

Jag tycker självklart att det är jättebra att dom kollar allting och vill se om det är något. Det är väl jättebra. Men när man står därinne med läkaren och hon pratar på som att allting är fel så blir man ganska nerslagen. Så dagen slutade i tårar och jag kände mig som världens sämsta mamma någonsin. Sen började jag kolla på Anton hur noga som helst. Det enda vi kan göra är att vänta på remisserna och träna :P.

Hoppas bara det inte tar för lång tid, jag tycker inte om att behöva vänta. Hur som helst så går man och funderar. Är det något så är det ju tur de kollar det på en gång så han kan få hjälp om han behöver det.

 

Han kommer ju för alltid vara min prins i alla fall, oavsett om det är något eller inte.

 

Vet inte riktigt vad jag ska skriva, Jocke åkte iväg och kika hockey hos en kompis i fredags, jag och Anton var hemma och myste. Jennifer kom förbi en vända och senare Busk och så kom Jocke hem. Tidigare på dagen så var vi i Rättvik på marknaden, blev inte så mycket där, lite godis och strumpor.

Lördagen vakna vi upp tidigt, badade Anton och klädde på honom. Fixade iordning oss innan vi for till Mikael och Sandra och bar en badtunna, fattar inte hur fem personer kunde bära den så långt :P. Men är man duktig så är man. Efter det så for vi till bynn och hälsa på Jimmy, Ida och deras lilla Carl. Så söt så. På kvällen var vi på Dalgatan 118 och åt mat, Jockes mormors man fyllde 80, så firade honom. Alla blir fortfarande lika förvånade över att vi har en sådan snäll bebis. Anton är ju så lugn och gör inte mycket väsen av sig. Jag fick också en chock för han hade vart vaken sen halv två på dagen och somnade i min famn först vid halv nio. Då for vi upp till Jockes mormor och hämtade Solo innan vi åkte hemåt så vi kunde krypa ner i sängen.

På söndagen så for Jocke till Sthlm för att hämta en inredning till polisbilen, så jag och Anton myste på hemma. Jennifer kom och hälsa på en vända. Annars så bakade jag två sockerkakor och plockade lite.

När Jocke kom hem så hade han Björne med sig och mat. Så sluta med att vi såg på två Johan Falk filmer, så kom inte i säng förrän vid halv två tror jag.

Och då fick Anton för sig att vakna, så gav honom mat och vid två la vi oss och sov vidare till åtta.

Idag har vi verkligen inte gjort mycket. Myst på hemma bara. Lagade lasagne till middag och ska väl kika på lite tv nu innan sängen kallar igen.

Imorgon ska vi på föräldragrupp och Jocke vägrar följa fast jag försöker övertala honom :P. Anton ska även få vägas, mätas och få halvårssprutorna :S. Tänk att han är 5 och 1 halv månad nu. Vad fort det går.

 

Var och tränade nu på kvällen och insåg en sak. Jag är så jävla otränad och fet!. Började grina på vägen hem för jag känner mig så misslyckad. Varför kan inte jag se ut som mina systrar för? Varför fick jag lov att bli den feta som inte kan äta något utan att lägga på mig? Varför kan inte jag ta tag i min kost och träning ordentligt? För jag har ingen karaktär och vilja, jag har ingen som peppar, stöttar och hjälper mig. Jocke är världens bästa, men han kan inte. Han är borta och jobbar. Via telefon går det inte. Idag stoppa han mig från att köpa chips. All tacksamhet till honom. Åt middag istället.

Kändes idag som att jag lika gärna kan lägga ner allt vad träning heter och bara ligga i soffan och bli fetare. Det gör väl ingen skillnad i alla fall. Kommer aldrig klara det i alla fall.

Det finns ingen sämre och kassare än mig. Mitt självförtroende är just nu på botten och jag känner mig bara deprimerad.

 

I måndags så bakade jag bullar. Kände jag fick lov att få dagarna att gå tills Jocke kommer hem. Var och tränade på kvällen. Och träningen måste jag säga suger. Kommer inte ihåg när jag var såhär otränad och i så dålig kondition. Det suger så mycket och jag blir förbannade på mig själv för att jag är så kass.

Samtidigt som jag måste intala mig själv att jag vart gravid i nio månader och innan det var det hormoner och allt sådant skit. Kunde inte träna under dessa tider och när Anton väl var född så blev det livmoderinflammation och så får man inte träna på ca två månader efter. Men nu är träningen igång och det enda jag kan göra är att kämpa på och hoppas det bli bättre.