Snart barnlediga :)

Imorgon åker Anton till min mamma och stannar där tills på fredag, en kväll/natt och sovmorgon för oss själva. Gud så underbart, Jockes kommenatar var att jävlar vad jag ska sova på fredag :P. Det är ju så att Jocke får dra ett tungt lass här hemma på helgerna fast att han jobbar. Jag är helt slut på torsdagar när han kommer hem. Än så länge verkar han inte vilja skiljas, så han står nog ut med det:). Men en sovmorgon tillsammans är aldrig fel. 
 
Idag gick jag in i vecka 29, längtar mer tills nästa vecka då jag får skriva 30. Det låter som att jag är mycket nämre målet då. Hehe. 
 
Magen idag. 
 
Och bara för att jag och Jocke bestämt att vi ska spara lite pengar nu så man har i sommar så är jag fruktansvärt shoppingsugen :P. Tur jag har ett paket att hämta ut med bebissaker som stillar min hunger lite. Men jag måste inhandla en borste, de senaste åren har jag använt en kam till mitt hår, men nu har jag bestämt att det ska sparas ut lite, och nu börjar det göra ont med kamen. Hårfärg behövs också, känner mig inte så snygg i två olika just nu.
 
Har inte så mycket mera att skriva, Anton fick lägga sig nyss, vi ska på kalas kl 13, så bra om han sover lite innan vi ska iväg. Och jag ska göra mig en kopp the och försöka komma igenom en tidning av alla som ligger på hög och väntar på mig :P. 
 
-Annelie-
 

usch och fy vilken jobbig dag...

De senaste veckorna har jag mått bra förutom lite illamående på morgonen (benen fortsätter spöka men det står kag ut med). Jag har mått så resteb av dagen att jag idag bestämde mig för att ta bort illamåendetabletten. och vad fick jag för det, jo illamående hela dagen och middagen kom upp. Så nu känner jag mig lagom mör. Ska kolla på farmen och sen blir det sängen.
Jag är nu i vecka 27, 13 veckor kvar. Själva veckorna går fort, men känns ändå som det går så sakta. Vill hålla min bebis i famnen nu, vill mysa med bebis och Anton.

Jag står fast vid att jag inte tycker om att vara gravid, men det finns ett plus, det är att känna sparkarna från bebisen. Det är faktiskt magiskt på något sätt. :) Så något positivt har jag kommit på.

Anton har äntligen börjat prata lite mera, så roligt. Nu säger han: hej, där, mamma, pappa och nej. Inte så många ord, men bara att det börjar lätta är jag glad för. Nu svarar han på frågor, nej och skakar på huvudet eller ett enkelt mm. Egen vilja av bara den har han, envis och grinar när saker inte går tillräckligt fort. Oftast är han vår gladfis och världens leende. Vi åker på öppna förskolan och kyrkis 4 dagar i veckan och där skiner han verkligen upp, han älskar det. Och kompisar har både han och jag fått, han känner igen dom och blir glad när han ser både barnen pch föräldrarna. Något annat han blivit så är det mammig, gud, knappt så Jocke får ge honom välling på kvällarna :P På ett sätt, när jag är trött och har ont så kan jag tycka det är lite jobbigt, på det andra sättet så får jag passa på och mysa extra mycket innan bebisen kommer och de ska dela på mig :)

Annars så rullar dagarna på, jag planerar för bebisen ankomst, allt är nästan klart. Min mamma ska fixa iordning babykorgen genom som bebisen ska sova i första tiden, syskonvagnen står i förrådet, kläderna ligger i lådan. Det är väl blöjor till bebisen och amningsinlägg till mig kvar. Sen ska vi faktiskt köpa ett nytt skötbord, ett i trä som det finns annan förvarinsmöjlighet till. Med 2 barn så vill jag kunna ha ordning. :)

Har inte så mycket mera att skriva just nu :)