rosenson.blogg.se

Ibland känns det som tiden står stilla, det mesta till bebisen är nu färdigt och jag går varje dag in och kollar på sakerna och längtar. Är nu i vecka 33, tänk er, om allt mellan fem till nio veckor så är vi föräldrar, ställer in mig på nio veckor så blir jag inte besviken. Har fyra veckor och tre dagars jobb kvar innan jag går hemma och bara väntar. Usch, kan ju bli att man går hemma i en månad innan bebisen kommer. Hur ska man palla det?

Behöver städa här hemma igen, känns som man gör inte annat än att dammar och dammsuger varje dag, men är väl så när man har ndjur och solen börjar komma fram. Så får se om jag gör det imorrn eller torsdag. På fredag ska vi på ultraljud igen, det längtar vi till :D. Få se hur stor han blivit nu, tänk om de säger att det är en tjej nu :P.

Annars så har jag börjat fundera mycket på det här med vänner, man märker ju vilka som kommer finnas kvar. För helt plötsligt så räknas man inte. Vi var några stycken som i stort sett fråga alla om allt hela tiden, alla gjorde saker tillsammans och det var inget snack om den saken. Men nu märker man att jag och Jocke räknas inte dit längre. De andra får frågor men inte vi. Jag funderar på varför. Tar dom bara förgivet att vi inte kan eller vill? Vad har de för rätt att ta det förgivet. Vi säger väl nej om vi inte kan eller vill. Men men, känner för min del att jag kan sluta umgås med dom. Varför vara trevlig och fråga saker och ting om man inte får något tillbaka? För som sagt så har vi ju märkt att de äkta är kvar.