Nu är han äntligen här :) Förra tisdagen åkte vi till Falun för att träffa en på spec-Mvc för att kanske få en igångsättning. Jag hoppades så på aty vi skulle få det, jag kände att jag orkade inget mera. Allt var pest och pina. Jag kunde inte ta mig upp ur sängen själv, inte klä på mig, inte bära Anton än mindre leka med honom. Lyckan när hon sa att de skulle sätta igång mig var total.De varnade för att det kunde ta tid och så, men jag kände att allt var bättre än att vara gravid. Så sagt och gjort, 13.30 satte de en såkallad ballong, den kom ut 19.30, 20.30 tog de hål på hinnorna och 21.00 starta värkarna :) och ont gjorde det, 10 ggr värre än med Anton. Men blev varnad för att blir man igångsatt så gör värkarna ondare. Men men, bara härda ut med massa tårar och klagande.Kl 05.15 satte jag mig på toan, då var jag öppen 8 cm, så trodde ju jag skulle hinns på toa gott och väl. Men väl på toan så var det dags att krysta :P haha. Lyckades ta mig till sängen, och väl där så gjorde det faktiskt inte ens ont att krysta, det spände och sved, men var så skönt att slippa värkarna. Så kl 05.29 föddes vår Benny :)Sedan vänta vi på att moderkakan skulle lossna, men det ville den inte, så sluta med att en läkare fick komma in och "gräva" ut den. Han fick precis ut den så vi slapp operation. Så det var ju bra :) Jag duschade och förklarade att vi ville åka hem så fort som möjligt.Men när läkaren kom och undersökte Benny så hade han dålig syresättning i händer och fötter. Så fick vänta för att se om fen skulle gå upp. Det gjorde den inte, när 3:e läkaren undersökte honom så trodde han att han hörde ett blåsljud på hjärtat. Så vi hamnade på neonatalen med Benny. Där gjordes det ett ultraljud på hjärtat för att se om det var ett blåsljud, som tur var så var det inte det. Men de upptäckte att en klaff som ska stängas när han kommer ut inte hade gjort det, så hans blod åkte åt olika håll, därför fick han låg syresättning i händer och fötter.Som tur var så stängdes den till dagen efter, men det var väldigt oroligt för oss att bara kunna sitta och titta på medan han låg i sin lilla korg med alla sladdar och så.På onsdagen så kollade de hans snabbsänka, den ska ligga på under 5, hans var på 20, så då blev vi kvar en natt till. På torsdagen hade den gått upp till 34, det kunde vara tecken på infektion i kroppen, så vi blev kvar tills på fredagen. Tack och lov så hade den gått ner på fredagen och Benny friskförklarades.Då ville jag bara hem, men en sköterska tyckte inte amningen hade kommit igång (det hade den, han tutta för fullt och brösten höll på att sprängas) så hon ville ha kvar oss. Då blev jag faktiskt förbannad. Benny var frisk och alla vet att amningen kan ta några dagar på sig att komma igång. Jag var redo att springa ut därifrån utan att bli utskriven. Läkaren sa att hon skulle komma tillbaka på eftermiddagen och kolla till oss och se om vi fick komma hem då, men de tyckte vi skulle bo på patienthottellet en natt, aldrig kände jag bara. Jag ville hem till mitt och till Anton. När läkaren kom vid 13 tiden så satt jag och amma, hon blev förvånad för sköterskan hade sagt att han inte alls ville amma. Men hon sa genast att då får vi åka hem :).Nu har vi vart hemma några dagar, amningen går jättebra, var och vägde honom i måndags och allt såg bra ut. Benny äter, sover och bajsar. Inatt så sov Benny 7 timmar irad :). Så vi har fått en till Anton,
Vår älskade Benny :).
När vi hämtade hem Anton så brydde han sig inte alls i början, Nu de senaste dagarna har han velat sitta med honom i knät, han pussar och kramar honom. Men när jag ammar så kan han bli lite avundsju, då vill han gärna sitta bredvid och kramas.
Nu är jag less, känns som att bebis aldrig kommer att komma. Har sån foglossning och tar mig knappt i och ur sängen/soffab utan att grina. Och i måndags var vi iväg med öppna förskolan till trollstigen och gick runt. Efter det så hade vi picknick, då satt jag på marken och när jag skulle upp så tog det säkert 5 min för det gjorde så ont. Så nu får bebis gärna komma, men har börjat tappa hoppaet nu faktiskt. Känns som jag alltid kommer vara gravid och Anton kommer alltid ha en orörlig mamma utan någon energi :( Han älskar att bli jagad just nu, han säger Bu och börjar springa, och jag går efter, men orkar bara kanske 2 gånger innan det gör för ont. Längtar så tills jag kan springa efter honom igen. Kände bara att spy ur mig lite. Nu ska jag ta ett magkort innan jag glömmer bort det och efter det titta på ett förlossningsprogram och längta tills min bebis är ute.
Nu har jag kommit till v 38, den här veckan vill jag föda om jag får bestämma. Jag har i någon vecka nu tänkt att det är dags att packa BB-väskan men inte fått det gjort. Men plötsligt händer det, idag jar vi gjort det :D Så nu står babyskyddet och väskan i tvättstugan och väntar. Och så sitter det en lapp på kylskåpet med de sista sakerna som inte får glömmas, så som kameran och plånboken och lite annat smått. Nu blev det verkligt, snart har vi en till bebis. Samtidigt så känns det så långt bort, ska väskan bara stå där och håna mig varje dag jag inte föder? Därför jag dragit så länge på att packa tror jag :P Annars så har vi vart på marknaden i Rättvik i helgen, mysigt men jobbigt att gå runt där. Sammandragningarna kom tätare och tätare på slutet :P men fick lite nytt både till mig och bebisen, Anton fick tyvärr vara utan den här gången, fanns inget fint till honom. Här kommer lite blandade bilder på det vi handlat, färdigpackade väskan :) 
Min vackra men ack så trotsiga 2-åring.
