Väntan äter upp mig inifrån

Tårarna rinner och klockan står fortfarande stilla. Blev inget idag, imorgon blir det. Vet inte vart jag ska ha händerna. Kryper i hela mig och rädslan ökar.
Ont i huvudet, mår illa.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback