Så nära men ändå så långt borta...
Just idag har jag vart nere, har gjort allt för att sysselsätta mig, städat, bakat, jobbat osv..
Känner jag håller på att glömma allt vad det vanligt livet heter..
Tänker, pratar och känner inget förutom allt som har med det att göra.
Det är så nära nu, så nära att man nästan kan ta på det.
Då börjar tankarna komma, att det kanske inte kommer funka.
Att vi aldrig kommer få det där lilla livet.
Vi kommer aldrig bli föräldrar, kommer bli ett av dom paren som bara hoppas, hoppas och hoppas.
Har under hela denna resa vart så positiv, känt på mig att när dagen kommer så kommer det funka garanterat.
Varför fundera på allt som kan gå fel?
Det är ju inte värt det.
Men just idag funderar jag på om det kanske hade vart bättre att acceptera att saker och ting är som dom är och vi kanske förblir barnlösa resten av våra liv.
Vet att det är hjärnspökena som spökar för mig, men ändå, alla andra är gravida eller har fått barn.
Jag missunnar dem inte det, ingen ska behöva känna som vi gör just nu.
Det enda som fattas är det där lilla livet som ler mot en..
Känner jag håller på att glömma allt vad det vanligt livet heter..
Tänker, pratar och känner inget förutom allt som har med det att göra.
Det är så nära nu, så nära att man nästan kan ta på det.
Då börjar tankarna komma, att det kanske inte kommer funka.
Att vi aldrig kommer få det där lilla livet.
Vi kommer aldrig bli föräldrar, kommer bli ett av dom paren som bara hoppas, hoppas och hoppas.
Har under hela denna resa vart så positiv, känt på mig att när dagen kommer så kommer det funka garanterat.
Varför fundera på allt som kan gå fel?
Det är ju inte värt det.
Men just idag funderar jag på om det kanske hade vart bättre att acceptera att saker och ting är som dom är och vi kanske förblir barnlösa resten av våra liv.
Vet att det är hjärnspökena som spökar för mig, men ändå, alla andra är gravida eller har fått barn.
Jag missunnar dem inte det, ingen ska behöva känna som vi gör just nu.
Det enda som fattas är det där lilla livet som ler mot en..
Funderar på vad jag gjort för fel i tidigare liv för att inte fått äran att redan blivit förälder
Dags att sova, det verkliga livet kallar på mig, imorrn innebära det att gå till ett jobb som jag inte alls har lust att vara på egentligen.
-Annelie-
Kommentarer
Trackback