rosenson.blogg.se

Mitt liv med mina ord

usch och fy vilken jobbig dag...

De senaste veckorna har jag mått bra förutom lite illamående på morgonen (benen fortsätter spöka men det står kag ut med). Jag har mått så resteb av dagen att jag idag bestämde mig för att ta bort illamåendetabletten. och vad fick jag för det, jo illamående hela dagen och middagen kom upp. Så nu känner jag mig lagom mör. Ska kolla på farmen och sen blir det sängen.
Jag är nu i vecka 27, 13 veckor kvar. Själva veckorna går fort, men känns ändå som det går så sakta. Vill hålla min bebis i famnen nu, vill mysa med bebis och Anton.

Jag står fast vid att jag inte tycker om att vara gravid, men det finns ett plus, det är att känna sparkarna från bebisen. Det är faktiskt magiskt på något sätt. :) Så något positivt har jag kommit på.

Anton har äntligen börjat prata lite mera, så roligt. Nu säger han: hej, där, mamma, pappa och nej. Inte så många ord, men bara att det börjar lätta är jag glad för. Nu svarar han på frågor, nej och skakar på huvudet eller ett enkelt mm. Egen vilja av bara den har han, envis och grinar när saker inte går tillräckligt fort. Oftast är han vår gladfis och världens leende. Vi åker på öppna förskolan och kyrkis 4 dagar i veckan och där skiner han verkligen upp, han älskar det. Och kompisar har både han och jag fått, han känner igen dom och blir glad när han ser både barnen pch föräldrarna. Något annat han blivit så är det mammig, gud, knappt så Jocke får ge honom välling på kvällarna :P På ett sätt, när jag är trött och har ont så kan jag tycka det är lite jobbigt, på det andra sättet så får jag passa på och mysa extra mycket innan bebisen kommer och de ska dela på mig :)

Annars så rullar dagarna på, jag planerar för bebisen ankomst, allt är nästan klart. Min mamma ska fixa iordning babykorgen genom som bebisen ska sova i första tiden, syskonvagnen står i förrådet, kläderna ligger i lådan. Det är väl blöjor till bebisen och amningsinlägg till mig kvar. Sen ska vi faktiskt köpa ett nytt skötbord, ett i trä som det finns annan förvarinsmöjlighet till. Med 2 barn så vill jag kunna ha ordning. :)

Har inte så mycket mera att skriva just nu :)

Åhh tack vad roligt att höra. :) Det gör din kille också, riktigt roligt att läsa om alla nya ord han lärt sig, duktiga killen! Och viljan har vi här med, haha! Att dom små kan ha sån egen vilja och verkligen veta vad dom vill!
Och du, snart klar med denna graviditet också, tycker att jag nyss läste att ni fått plusset, vart tog tiden vägen!? Kan dock tänka mig att det känns längre för dig!? Men 12-13? veckor är ju mindre än hälften iaf. :) Tråkigt bara att du ska må som du gör, hade jag kunnat hade jag hjälpt dig! <3 Fy att behöva må dåligt mest varje dag! Härligt dock med sparkarna, känner så igen och kommer ihåg känslan, underbart magiskt att få känna dom!

Angående att Ammelie sover i egen säng, var ett nervvrak första natten och sov mer eller mindre inget alls förns hon kom på morgonkvisten, så jo nervös var jag för allt! Men det blir bättre! Varför vi bytte, mest för att jag ska få sova "ostört" eller sova överhuvudtaget på nätterna, vi har innan vi bytte rum till henne haft jobbiga nätter, hon har vaknat varje natt vid 11 och sen varit vaken till 2-3 tiden, spelade ingen roll vad vi gjorde.. Hon har sovit två nätter på 18 månader, då fick hon välling och vaknade men somnade om fort dom två nätterna. Annars har det varit samma visa, vakennätter helt enkelt, mycket "nattskräck" men också nätter då hon bara varit vaken. Så det var endast det som gjorde att vi provade, allt för att kanske ändra rutinen. Och än så länge, peppar peppar, har det gått betydligt mycket bättre när hon sover i sitt rum i sin säng, visst hon vaknar, men somnar om lika snabbt om vi kommer in på rummet. :) Haha nä hon är inte still när hon sover, precis som Anton så är hon en virvelvind. :) Men vi har lagt en stor barbapapa under sängen om hon skulle ramla ur, sen är ju det en kant på våran säng så det är lite svårare att ramla ur och sen är den ju inte jätte hög heller. Men jag förstår precis vad du menar och tänker på, jag hade lika tankar! Det var inte det lättaste att ta steget, men nu när jag ser att hon sover så mycket bättre så är det så fruktansvärt skönt att vi tog steget. :) Alltid skönt för mamma hjärtat att få veta att hon får sömnen hon behöver. Men sen ska jag inte stoppa under stolen att det blev tomt, tyst och allt därtill nu när hon inte sover i vår säng hela natten. Sen är det ju bara ni som vet när ni ska byta, när det känns bra och rätt för er så är det nog rätt tillfälle. :) Nu vart detta jätte långt, men, men..

Kram