rosenson.blogg.se

Jag längtar så mycket efter ett barn så det är inte sant.
Jag vill vara gravid, jag längtar efter att vara illamående på morgonen.
Det känns som det är det enda jag saknar just nu.
Jag har Jocke, det har aldrig känts bättre, visst vi bråkar och tjafsar ibland.
Men det gör väl alla. Det behövs tror jag.
Men nu går jag bara och längtar efter illamåendet, efter ömmande bröst,
efter känslan att något växer inom mig.
Jocke vill oxå ha barn, vi har pratat mycket om det och funderat fram och tillbaka,
det vi kommit fram till är att vi vill ha barn.
Jockes kusin är med barn, hon är två månader yngre än än mig,
hon ska ha barn i augusti, och jag är avundsjuk, riktigt avundsjuk.
Visst, jag är glad för hennes skull och hoppas allting går bra.
Men innerst inne önskar jag att det var jag som bar det där barnet, inte hon.
Är jag egoistisk? Ja, det är jag säkert, men det är min längtan.
Och jag står för den, jag står för att jag är avundsjuk på henne och på alla andra.
Jag står för att varje gång jag ser någon vara gravid eller ha en liten bebis så önskar jag att det var jag och inte hon.
Det står en jädra massa jag i den här texten och ni kanske undrar vad Jocke vill och var han står,
men det skrev jag däruppe, han vill med.
Men något annat skriver jag inte om honom, han får stå för sina egna känslor och ord.
Men som sagt, avundsjuk är jag, jag önskar jag var en av alla dem som var gravida och fick känna sparkarna i magen, illamåendet på morgonen.
Jag vet inte om jag kommer säga samma sak den dagen jag är i den sitsen, men just nu finns det inget hellre som jag önskar mig.
Jag är bara ärlig..

-Annelie-