090110 - Tomt, bara tomt -

Känns som att jag behöver spärras in ngnstans,
och aldrig mera släppas ut.
Jag vill bara att du ska komma och krama mig och säga att allting ordnar sig,
att allt blir bra tids nog.
För just nu känns det inte som att det ngnsin tar slut,
denna smärtan som bor inuti mig.
Det har gått fyra månader, vrf är den kvar?
Vrf kan jag inte bara släppa den och gå vidare..
Vill inte sova själv fler nätter...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback